Att tänka på havregrynsgröt kan rädda liv

Paula-Sirkka Vähämäki, som valdes till årets volontär 2020, tänker att vi alla har fått någon typ av gåva: ”Jag har fått gåvan att finnas där för människor.”

Ibland klockan fem på morgonen när hon inte längre kan somna om, använder sig Vähämäki av sin gåva och börjar på jouren i MIELI rf:s kristelefon. På natten ringer telefonen oavbrutet.

Hur kom du själv med i volontärarbetet?

För cirka 22 år sedan fick en familjemedlem till mig hjälp från en utomstående i en krissituation. Då förstod jag hur en främmande människa kan vara till hjälp i en kris på ett annat sätt än en anhörig. Jag upptäckte att det gör mitt liv meningsfullt att hjälpa andra.

Å andra sidan har jag också fått en bra förebild från min egen barndomsfamilj, där man värdesatte gemenskap och gemensamma aktiviteter. Jag tänker att ingen av oss klarar sig ensam.

Vad är det bästa med volontärarbete?

Känslan av att upptäcka att man får någon att lugna ner sig. Jag ger inga råd och säger inte till dem vad de ska göra, men jag ger dem perspektiv.

De handlar ofta om mycket små saker: Jag kan till exempel fråga den som ringer på morgonkvisten vad de har i kylskåpet till frukost. De säger att de kan koka havregröt. Vi pratar om gröt en stund, så att vi får bort tankarna från krisen, om så bara för en liten stund. Ibland funderar vi också tillsammans på hur man kan lätta på sådant som tynger oss. Under samtalet märker man ofta hur det löser sig och blir lättare att prata. Det känns bra.

Jag har också haft mycket bra handledare på vägen, och jag är tacksam gentemot dem.

Vem skulle du rekommendera volontärarbete till och varför?

Alla kan säkert hitta ett lämpligt volontärarbete. Krishjälp passar inte alla, men alla har kunskaper och färdigheter som de kan dela med sig av och vara till hjälp och nytta. Man kan gå ut med ensamma gamla människor, kamma deras hår eller bara prata med dem.

Vad vill du säga som stöd till de vardagshjältar som lever mitt i coronakrisen?

”Vi klarar det här också. Vi har klarat värre saker tidigare. Var och en ansvarar för att bry sig om och följa de rekommendationer som getts: att tvätta händerna och använda munskydd.

Att ta hand om sitt eget välbefinnande är också en del av ansvaret. Man kan inte köra bil om tanken är tom.

Själv har jag tagit hand om mig själv genom att ägna mig åt sådant jag tycker om: ridning och folkdans. Tyvärr har jag varit tvungen att sluta rida, men dansen är bara på paus just nu. Dessutom ger ett parförhållande, att bada i en vak och att rulla mig i snön mig glädje i livet.

Även små kontakter med barnbarnen gör mig glad. En gång fick jag ett kort med en arm ritad på. Barnet ville visa hur stor arm hon hade då.

Det är tanken som räknas: ”Hej, jag har tänkt lite på dig, mormor.”

Förutom att arbeta i kristelefonen är Paula-Sirkka Vähämäki även volontär som Debriefing-jourhavande, inom vård i livets slutskede och med att läsa ljudtidningar för synskadade.

Medborgararenan utsåg henne till Årets volontär 2020.

***

Tack Paula-Sirkka och alla de cirka 800 volontärer som sitter i kristelefonen. Om du vill vara med kontaktar du närmaste lokalförening och söker till grundutbildningen för MIELI rf:s stödpersoner.

Eftersom uppgiften som jourhavande i kristelefon är mycket utmanande intervjuas alla som kommit in på kursen först och en utbildningsgrupp sätts ihop utifrån intervjuerna. Det finns 27 jourenheter för kristelefoner runt om i Finland.

Ytterligare information: https://mieli.fi/sv/stod-och-hjalp/kristelefon/

#SuomiVälittää #FinlandBryrSig

Volontärberättelser

Trygg vuxen för unga

Trygg vuxen för unga

Det här är Lauri. Lauri är volontär inom Walkers-verksamheten i Kajana, då han vill ge av sin egen tid åt...

Läs mer
Volontär som brandkårist

Volontär som brandkårist

Det här är Emma. Hon är volontär som brandkårist på Äänekosken VPK. Emma deltar i utbildningen av unga brandkårister samt...

Läs mer